They don't really care about us

Att vakna till blå himmel och sol en måndagsmorgon är inte helt fel, faktum är att det är lika ljuvligt som att det idag är röd dag och därmed ledighet som gäller. Den där ångesten som folk brukar prata om på söndagskvällar existerade alltså inte i min värld igår. Ärligt talat så upplever jag sällan den ångesten, istället LÄNGTAR jag till måndagar. Ja, ni hörde rätt! Måndagar betyder veckans första dag med dans och det väger upp väldigt bra. Hela dagen går jag runt i något som känns som en dimma tills det plötsligt är kväll och dags att sätta foten på dansakademin. Där känner jag mig levande igen, där känner jag mig hemma!

Denna termin har jag för första gången testat på samba och jag gillar det verkligen. Jag tar mig definitivt utanför min trygghets zon när jag tar på mig klackar, rätar på ryggen och formar min mun till ett leende men det känns bra. Bra och långt ifrån så omöjligt som det kändes precis innan första klassen. Samba är absolut inte enkelt men övning ger färdighet och eftersom det är så himla kul och motivationen finns där så tänker jag att jag redan är halvvägs!