Dansen läker alla sår

Att med glädje och energi ta sig till dansakademin för att dansa loss är självklart underbart men det finns, enligt mig, någonting som är snäppet bättre. Svarar ni "ja" på följande fyra frågor så vet ni precis vad jag menar: Har ni någon gång kommit till dansen med andan i halsen och ett hjärta som slår i 190 på grund av stress? Har ni någon gång kommit dit efter en fruktansvärt dålig dag i skolan eller på jobb? Har ni någon gång varit så trötta att bara tanken på att röra sig upplevs omöjlig? Om så är fallet, har ni då valt att gå emot allt detta och bara köra på ändå? Det hoppas jag innerligt för annars har ni missat den mest fantastiska känslan någonsin.

Jag överdriver inte en sekund när jag säger att känslan av att dansa sig från dödstrött till den mest levande personen i världen är fullkomligt underbar. Jag kan inte sluta älska dansens förmåga att få stress och måsten att spårlöst försvinna, de slutar verkligen att existera. Jag förvånas gång på gång över hur denna plats fylld av musik och godhjärtade människor kan få en att glömma alla de där tankarna som ligger och gnager i hjärnan i väntan på att få dig på dåligt humör. Jag kan inte på mina fingrar räkna gångerna som jag, när jag av någon anledning har känt mig i bitar, har dansat mig hel igen. Förstår ni hur jag menar? Jag är säker på att flertalet av er har upplevt precis samma sak.

Framför mig i skrivandets stund har jag faktiskt en tavla som sätter ord på just dansen och dess förmåga att vända, vad som känns som hela världen, från negativ till positiv. Den lyder "When my soul is hurting, dance makes me feel better. When I am overwhelmed, dance helps me forget for a while. When I face struggles, dance inspires me to keep going. When I lose confidence, dance gives it back." Det kvittar hur många gånger jag läser citatet, jag får ALLTID gåshud när det kommer till sista meningen. Dans är verkligen så mycket mer än 'bara' dans och jag är så tacksam över att ha denna gåva i mitt liv.