När du inte hinner mer än öppna ögonen innan kroppen gör dig påmind om gårdagens zumbapass, då har du gjort rätt. Endorfiner och svett beskriver passet bättre än bäst för herregud vad Sofias energi smittade av sig på mig när musiken sattes i gång. På nolltid gick jag från att sitta dödstrött med datorn, och vad som kändes som tusentals uppgifter, i knät till att hoppa omkring som en galning med energi som jag, med Sofias ord, "måste haft på lager". Att alla andra utom jag dessutom varit med tidigare och därmed kände till rutinerna fick mig att vilja ta i dubbelt så mycket än vad jag vanligtvis gör när jag inte har full koll, så det var precis vad jag gjorde. Jag överdriver inte när jag säger att det inte syntes mycket skillnad på mig när jag lämnade danssalen och när jag senare under kvällen kom ut ur duschen.
Jag förstår verkligen att jag fastnade för zumba första gången jag testade det för även om det då var med Bella så fick jag precis samma känsla tillbaka nu på Sofias klass. Det är så kul att, utan hämningar, bara dansa loss till musiken och för en gångs skull inte lägga allt för mycket fokus på detaljer. Minst lika kul är det att förvånas över hur kroppen utför steg efter steg utan att hjärnan riktigt hänger med i svängarna, att bara göra det man ska utan att behöva tänka efter helt enkelt. Dessutom är det otroligt skönt att utan paus bara köra på och bli sådär riktigt slut, det är absolut något jag saknat mer än jag själv var medveten om. Zumba på onsdagar skrivs därför in i kalendern trots att jag redan nu har svårigheter att få timmarna att räcka till. Jag tänker att träning för hela kroppen, överflödig glädje och en vilostund från pluggandet gör mer gott än ont. Energin jag får utav passet är dessutom långvarig så att sno lite pluggtid till att få upp pulsen så att jag därefter kan fokusera samt prestera ännu bättre är definitivt en win-win situation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar