Att slå upp ögonen på en fredagsmorgon är inte lika lätt för mig som för många andra. Medan mina vänner tänker "äntligen helg" lyder mina tankar istället "åh nej, det är ingen dans ikväll". Idag försöker jag ändå att tänka att det är bra att ta det lite lugnt och ladda om inför nästkommande dansdagar då jag inte känner mig helt kry, men hade dans varit ett alternativ så hade jag inte tvekat.
Gårdagen, wow så härlig! Dancehall, som är min absoluta favoritstil, var det som stod först på schemat. Azin vikarierade för Bella och därmed var det hon som matade oss med snabb koreografi och energi i mängder. Till en början upplevde jag det omöjligt att ta in all koreografi men efter ett tag förvånades jag av mitt fantastiska muskelminne som tydligen fungerar bättre än vad jag är medveten om. Min kropp har dock ett eget litet system som favoriserar de steg jag tycker bäst om i samma veva som övriga prioriteras bort, vilket gör att vissa delar fastnar bättre än andra. Trots lite förvirring kändes det ändå tryggt att dansa en stil som jag har så pass nära hjärtat eftersom ordet "improvisera", som dök upp i koreografins mittendel, då inte slog ner som en bomb på samma sätt som det skulle ha gjort på andra klasser.
På Nurtan's girly hiphop däremot, tror jag inte att en improvisation hade upplevts lika bekväm från min sida. Den här klassen kräver nämligen allt mitt fokus, dels på grund av det faktum att jag aldrig tidigare har dansat hiphop men också av anledningen att koreografierna Nurtan lär ut till största delen bygger på musikaliteten. Det gäller alltså att vara uppmärksam så att man träffar rätt punkter vid rätt tillfällen, vilket många gånger inte är så lätt som det låter. En otrolig utmaning för min del helt enkelt men det ska bli kul att se resultaten som förhoppningsvis kommer längre in på terminen.
Efter en timme som jag och några till hade tänkt ägna till studier, men som snarare gick åt till att socialisera sig med nya som gamla ansikten framför tv:n i dansakademins soffor, avslutade jag kvällen med stretch 4 dance. Det var så sent som i somras som jag testade den här kursen för första gången och eftersom jag chockades av resultaten som jag såg efter bara någon vecka insåg jag att det här var en kurs jag ville fortsätta att gå. Tidigare var jag nämligen rädd att jag skulle vara den enda i salen som var stel som ett kylskåp och att varenda liten själ skulle uppmärksamma detta. Det visade sig istället att jag inte alls var så stel som jag trodde och efter en termin med Jennifer som lär en rätt tekniker och alltid pushar en det lilla extra tog jag mig ytterligare några steg längre vilket så klart var hur skönt som helst. Men sedan tänker jag ändå såhär, vad hade det gjort om jag faktiskt var stel som ett kylskåp första gången jag kom dit? Jag är ju där för att utvecklas, precis som alla andra, och jag har inte tid att titta på någon annan så varför skulle någon ha tid att titta på mig? Istället för att jämföra sig med den där personen som hade kunnat sova liggandes i split eller personen som går ner i brygga utan att blinka så väljer jag att fokusera på min egen utveckling och mina egna resultat. De framsteg jag själv gör motiverar samt tar mig så mycket längre än vad avundsjuka någonsin skulle kunna göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar